Ligger lågt.
Tänkte också uppdatera för att bibehålla min egentligen helt obefintliga "bloggerska with the mostest" status.
Fast nu hade jag ju inget att skriva förutom att semlorna i brödkorgen blivit hårda och att det är äcklit med hår som ligger och lorvar i lavuaren. Sådär med Cornflakes runtikring. HUUUUUUUUUUUUUUUUUFF.
Visserligen inte mina hår. Men ni fattar. Pallar inte.
Cykla för fan.
Köttdisken.
Så Sandra var här hos oss i helgen. Hon kom på fredag för att vara med om sin första sitz som inte blev som hon tänkt sig och sedan bailade vi på Apan. Dendär raden pumppade, solarieorangea, gelade snuskapor bredvid dansgolvet var faktiskt på loma så man fick dansa utan att ha någons dregel rinnande ner i nacken. Det där lät som om jag trodde de stod där för min skull, men vad jag givetvis menade var att där är mycket snygga brudar dessa män aldrig kommer få som sheikkade och kunde ha roligt utan att få ögat utpetat av någons putande skrev denna gång.
Kul att gå ut alltså. Uppskattat.
Beställde frissatid igår efter att ett tag sett på en utväxt som antagit färgen av ett anemiskt analhål, med längden i samma färg som oborstade tänder. Jag blir så trött på att slänga över hundra euro på något som Anttilas supersaver färger vanligtvis kan ta hand om, men som mitt hår bestämt sig för att frånstöta. Dessutom kommer jag väl komma därifrån hulkande av gråt när frisören än en gång beslutat sig för att ge mig en Halonen istället för en Holappa.
Mustaschmånad.
Annat som hänt är att jag gick till gymmet idag. Sprang så att hon i roddmaskinen bakom mig fick klä sig i regnkläder för allt backsplash. Med andra ord var jag svettigare än när man bastar i latexdräkt. Så trallade jag till omklädningsrummet och skulle ta mig en svalkande dusch. Ingen handduk. Jahapp. Möte med tjejerna efter träningen. Efter en stunds velande så rycker jag åt mig pappershanddukar från toan och ger kvinnan i bastun vid duscharna en livstidsshow.
Sista gången jag går till det där stället utan alla redskap. Eller kanske jag borde åka med full mundering och försöka se snygg ut vid hantlarna. Puta med läpparna lite sådär sensuellt och ropa uppmuntrande ord till domdä som skriker som om de inte kakkat på en vecka när de lyfter sina vikter.
Oooch så ska jag gå och sova.
Den här bjuder jag på. Dendär kramen förresten, det är Ville som håller upp min alkoholfyllda kropp.
NÅNEJ. Jag va grymma partydrottningen.
Batteriet is to blame.
Så där står jag. Magen är givetvis indragen som om det skulle hjälpa på nåt vis. Ser siffrorna blinka för ögonen på mig. SATFLÄSK. Nog va de helvete heller, *typiskt järm över hur orättvist de e när andra kan äta vad de vill utan att lägga till ett enda gram runt absen*, att jag ska lukta på en bulle och så sväller t.o.m påsorna under ögonen.
Eeeeller. Vågens batterier måste ju va gamla. Finns ingen möjlighet att all glass, julmat och crap kan ha linda mig i bacon, eller hur? Så idag har lilla jag skuttat till Classes för att inhandla nya batterier till min lögnhals för badrumsvåg.
Naiv? Kanske. Hoppfull? Very. Besviken om di gamla batterierna fick ett oförtjänt öde i bottnet av sopisen? JA.
Men så hände något.. Jag fick prata med någon som har mer vett i huvudet än jag som ansåg att vågbestigningarna var onödiga och att man mår mycket bättre utan eländet. Och visst är det sant, för hur bra har jag inte mått av att träna och äta rätt och varje gång dedär jäkla vågskrället visar samma jävla siffra blir jag ledsen igen. Så nu e de så att jag ska gömma fittnippan i bastun och glömma att den finns. För mitt nyårslöfte var också att vara GLAD och det, mina vänner, blir man inte med en energibov i hemmet.
Semester med män.
Nytt år, nya (miss)tag!
Iver, var äru?
Nåjja, nu kom snön. Och som man har järmat över att allt varit så grått och trist och snälla gud ge mig en vit jul. Så låg den där imorse. På marken. Där den ska. Jag skulle på jobb och tog mammas cykel för att hinna i tid. Mammas cykel. Med tre växlar och tre gånger så många käppar i hjulet kändes det som. Så när jag kom fram till jobb dröp jag av svett och hade hunnit ångra att jag någonsin önskade en vit jul. Visst ger den stämning dendä snön, men direkt som nyår e över vill vi att allt rinner ner i rännstenen och att sommaren kommer så att didä bleka låren blir pepparkaksbruna istället för pepparkaksstinna.
Nu väntar jag egentligen på 2012. På att alla planer ska bli verklighet och på att sommarjobbet ska börja så man kan tjäna pengar och betala räkningarna rätt och slätt utan att vara orolig. Skönt med sommar på alla sätt och vis egentligen! Och i år tamejtusan, nej nästa, ska jag spara pengar till nåt meningsfullt. Jag ska försöka sluta dricka cokis. I will. För vi räkna att jag spenderar runtomkring 1000€ i året enbart på läsk. How's that for a treat liksom? 6 år och jag sku ha bröstimplantat, 2 år och jag sku va i Thailand några vikon (veckor på österbottenspråk), 1 år och jag sku få alla räkningar betalda. Skämt åsido. Det var bara nåra jämförelser. Räknar man till framtida tandvård ifall jag fortsätter så sku jag ju ha betala av på ett hus med dihä pengarna.
Mystänk såhär före julen. 
Åland. Och Brun. Och Åland. Denhä helgen träffa vi presidenten.
Das dagistaaant.
Jullov, snö och mysiga kvällar framför brasan. Så ser det ut i tidningar och hemma hos dem där slantar slinker ur kranar, postlådor och öron. Tyvärr måste denna fattiglapp jobba. Så om en halvtimme hittar man mig på dagis. Där jag ska göra mitt bästa för att underhålla barn som inte kan gå ut i snöfallet som av någon orsak bytts ut till spöregn.
Jag fick faktiskt jullov redan på fredag, så då riktade jag mina vintertrötta, sellulitrippade ben mot Hangö och förberedde mig för en härlig helg. And indeed it was. På fredag hade syrran vinkväll med sina frendin och insisterade att jag skulle vara med. I vanlig anda åt jag alldeles för mycket och kvällen slutade med en ofrivillig jakt på Mr Yrjö i badrummet.
På lördag var vi bjudna till Jenna och Jarkko på minijoulu. Glatt skuttade jag ur bilen på Gentoftegatan och gick upp för trapporna till radhusets övre våning till den lägenhet jag antog skulle vara mina vänners. Istället frös jag till is utanför fönstret och betraktade en kalsongklädd pojke ifärd med att bre sig några kvällsmackor. Det tog mig ett tag att lägga pusslet och inse att jag gått upp för fel trappa och nu stod likt värsta pedomamman utanför främmande människors köksfönster.
Äcklig du är.
Fröken dubbelhaka was kikaing on a lidöl båj.
Kävele tyttö, kävele.
..ovanstående rubrik är min Österbottensväns take on "you go girl".
Jag ska återigen börja blöda ut min själ över det redan lagom klibbiga tangentbordet på min laptop har jag bestämt mig. Min bloggtorka de senaste 4 månaderna skall bytas ut av en kaskad vinblaskiga inlägg. Jee. Burp.
Så medan jag sitter här, i mitt hem, medan stormen ylar utanför och hotar mej med sin närvaro, kan jag inte göra annat än att ta tag i det som suttit och petat där bakom det inflammerade (piercingen i förra månaden borde inte ha vickats och fått den bakterieflora den har idag) örat en lite längre tid nu.
Så vad skriver man om efter en så lång tid? Vad man gjort hittills? Njae. Vad man gör nu? Inget spännande. Så kanske det är framtiden man ska fokusera på? Berlin till nyår. Alperna i mars. Roskilde i sommar. Det kittlar så djupt nere i magsäcken att man inte vet om det är glädje eller dags för Samarin.
Min lillfjutt till syster fyller också 18 på lördag. Tänka sig de. I hennes ära kommer hela släkten från Riihimäki och Ekenäs på kaffe till vår Hangöresidens för att insupa den råa skräck som sveper över en nyfödd vuxen. Ni vet den där "vitsi va kiva ti o få köp sidukka från budjun på egna paper" men "betyder detta att min lön går till NÖDVÄNDIGA saker, mamma, va, mamma?". Aah. Jag ska ha en front row seat, en tallrik kaka i handen och nicka på huvudet sådär "allt blir nog bra" medan mina ögon säger "like hell it will. bills, rent, food, toilet paper and tampoons. you'll never see cash again."
Så i väntan på att detta spektakel artar sig i vårt terrakottafärgade kök tänker jag få mina skolarbeten så klara att tanten på Novias studentstödsprupi ska ge mig grönt ljus för studiestöd igen. För uteblir den i januari lär det vara jag, som med tårar i blicken tassar hem till mamma och.. ja, gråter, för pengar lossnar det nog inte till en som mot sitt egna förstånd beställt biljetter till Tyskland åt sig. That's right girl. You a stupid ass motherf*cker. Eller lätt övertalad. Eitherway så behöver jag pengs och botemedlet för bristen är jobb på dagis på julen. Min nyfunna babylängtan kanske inte är lika glödande het sen mera efter bajsblöjor, mat på golvet och gråt. Hälsosam avänjning på ett kul sätt eftersom jag gillar barn. Och att betala mina utgifter i tid. Så att.
Peace out.
Sommar.
En dag.
Det finns så sablars mycket man vill göra och ändå stamppar man på stället och får liksom ingenting ur händerna.
Det är som att jag går omkring och inbillar mej att saker nog händer utan att jag behöver lyfta ett finger för att få det gjort. Vet inte om det är bara jag som går omkring och lider av detta syndrom där jag tror att man inte behöver göra ett enda dugg förutom att gnälla lite och så vips så får man ett underbart liv precis sådär på direkten?
Ändå kan jag inte få några val gjorda. Jag skippade inträdesförhören i våras för tänk nu om jag skulle sluppit in och behövt sluta gnälla för då skulle jag studerat något som leder mig någonstans. Jobbiga samtal skjuter jag upp så att man nu ska få svettas och vältra i ångest innan den där simpla uppringningen är gjord.
Gud så det är trist. Att gnälla. Håret lossar liksom och så upplevs man som en bitterfitta. Dessutom går man omkring och funderar på pointen med alltihopa varenda kvart. Så mitt 15-juli-löfte är att försöka ta tag i saker. Göra sånt som påriktigt är roligt och tar mig framåt. Inte så att de gör att jag sitter rynkig och rutten på Astrea år 2020.
Nu ska jag och katten Näsnos fortsätta gosa. Näsnos. Villes katt de. Näsnos.
Passar på.
Någonting som disskuterats idag är dialekter och sättet man pratar. Visst är det lite att ta i om man alldeles nyss flyttat och mittiallt pratar den rappakaljan den nya boningsorten har att erbjuda. För långt där inne sitter väl den egna hembygdens bräkande och den glöms inte för att man gått till posten och ändrat adressen till en annan. Men när man flyttat och bott på det nya stället ett tag har man ju hört helt andra sätt att forma ord, visst? Om man börjar en ny skola eller arbetsplats finns det kanske folk från hela svenskfinland där som ofta använder vissa ord som fastnar. Precis som med trendord. Föne. Dajju. Stilit nätt. Dorka. Så är det SÅ konstigt att man börjar prata lite lite annorlunda då? Vad tycker ni?
Päivää.
Nå iväg kom jag ju efter att irriterande gungat på en bänk i en timme. Vi hade ingenting sagt till grandma Tuire och skulle alltså överraska henne. Först in klev jag efter att bestämt ha knackat på hennes farstudörr. Gumman säger "Päivää" och jag tänker "WTF" (observera att hennes modersmål är svenska och hon varken lider av Alzheimers eller demens), men svarar artigt "Päivää". När hon just ska till att fråga vad jag säljer, stiger mamma in och mommo gör kopplingen och inser att jag är hennes barnbarn. Nog va de jävlar när de nog int var SÅ länge sen vi sågs.
Annars var de mycket kul att va där. Vi hälsade på Jenna Alexandra, som min senaste (och antagligen sista) kusin har blivit döpt till och en brinnande babyfeber väcktes inom mej. Bara för att slockna en halv timme senare när vi gick till en möbelaffär och min passion inredning började riva runt i min kebabateria-bränslade kropp. Nu har jag inhandlat en massa prylar till ett hem jag ännu inte har och förvarar dem därför i mitt Hangöhem. Min blivande sambo blir säkert strålande lycklig när jag redan inrett och köpt allt fast vi skulle gå och handla tillsammans och göra "vårt hem till vårt". Jag får väl kompromissa sen.
Naaah.
Soffpotatisen Anette.
Sitter o glupar kauracheksi och funtsar varför bikinin jag har hemma i da clåsett sjunker in mellan skåran så fort man rör sej litegrann. Svaret är att jag får ge mej ut på jakt efter en ny en. En såndä tantig som har inbyggda ståltrådar som antingen drar in magen eller helt enkelt skär bort bitar av den. Hur mycket man än veganiserar sej och rör sig (kröhöm) så försvinner inga didä HK blööna därifrån. Reve.
Nåväl, idag morse så måsta man ju ha en orsak igen att inte stiga upp när tuppen gol så jag tänkte att jag sätter på en maskin tvätt (min måste vaktas ifall den bestämmer för att spruta ut allt vatten längs me golvet och hallen, för jag har lite DIY:a där och vattnet leds ner i vessabyttan och slangin kan slinkka ut närsomhelst) så får jag va hemma. Sagt och gjort och så lade jag mej ner i sängen igen och såg på vauvatarina, brudbantning och good chef vs bad chef or whaeva. Nu sitter jag i skolan och borde skriva min fackuppsats. Jåå.
.....................
Har skrivit en sida.
Aptråkigt inlägg. Man blir ju slö när man läser de. My blog is like its master. Borde väl fara ut och springa eller nåt så dedä long lost blodet skulle återvända upp i knoppen där det är illa saknat. Är melankolisk ordet? Om det e de så e de va jag e. Sådär att dagen är bara gråer och humöret far som en pingisboll hit o dit. Kauracheksi tehdä siitä onnellinen mieli. Ainakin pikku hetkinen. Vi ha fått kilovis kaffe donerat till klassen så jag tror jag ska fa och brygga några liter i perkolatorn. Så blir jag desto obegripligare.
Pomfritt oh shit.
Jag deppar nog ner mej nu. Missar ALLT känns det som. Tjejkvällar. Har jag missat hela vintern. Gör jag nu igen. Cyklandet i juni, bye bye. RockOff? Dunno. Midsommar, jo, det med.
En sak är kul. Vi ska till en stuga nu i helgen och ha vårt första hela veckoslut med varandra sedan nyår. Jag har gjort oharit fyra gånger där med, så nu spikar jag nog min sista spik i kistan om jag trasar dehä också. Vi ska bada bastu, grilla, meta fisk, (hoppeligen) sola på bryggan, läsa och bara va me varandra. Så here it goes; vad gillar ni ti å släng på grilln?
En annan sak som gör mej lite kittlig i maggropen är Kenzas Bikerjacka. För det är så att undertecknad har beställt en sådan. JAH! Vet inte hur länge den har stått överst på min wish list över grejjs jag ska unna mej och nu hände det. Rocken - I'll see YOU in 7-14 days.
Nu ska jag städa någon låda så jag blir så trött att jag faller tillbaka i sängen. Det är konstigt dedär, funkkar de int me att läsa så tänk bara på din "romulåda" (common, alla har en sån) så blir du saakelis trött på direkten. Dagens top tip.
Schkoleeee. Fortsätta or not?
